Vad har du tänkt dig i London?
– Guld, det har jag sagt hela tiden. Men då ska allt klaffa. Man kan inte krascha eller få punktering. Man måste vara med när rätt grupp går och tajma attacker och spurten exakt. Man tänker sig igenom i alla möjliga scenarior, men när det sen är tävling kan man ändå aldrig riktigt förutspå vad som händer. Det är det... irriterande... med cykling.

Hur laddar du de sista veckorna inför OS?
– Jag kör ett etapplopp i Tyskland från måndag till söndagen den 22 juli. Sedan har vi tre och en halv dags OS-pre-camp i Belgien. När den är slut är det inte många dagar kvar.
Hur många cyklar tar du med dig?
– Fem. Tre till linjeloppet, en jag använder, en på följebilen och en finns i serviceboxen plus två cyklar till tempoloppet.

Har du en älsklingscykel?
– Cyklarna ska vara precis lika. Geometrin, inställningarna, är exakt de samma men, jo, jag har en älsklingscykel. För mig är det den jag har som tävlingscykel, den jag känner bäst.

Det är ditt andra OS, vad lärde du dig av ditt första?
– En hel del. Det viktigaste är nog att jag själv måste se till att jag har det bra. I Peking, efter medaljen, när ingen visste vem jag var, blev det ett enormt medietryck som jag inte alls kunde hantera. Jag hade ju ett lopp till ett par dagar senare och det påverkades av att jag inte kunde säga nej. Det händer inte igen. Nu har jag mycket bättre styr på allt runtomkring och jag avsätter tid till exempelvis intervjuer när jag har den.