och går en ny vår till mötes som cyklist

Hej!

Emil här! Hälsar från Skara där jag numera bor och studerar på Skara Skolscen, en skådespelarutbildning där man kan bli allt från en cool kille på motorcykel i Änglagård, dammsugarförsäljare i en svensk drama-komedi av Josef Fares, ”hata män” i en trilogi av Stig Larsson  och sedan dra till Hollywood… Till att sitta och ”prata politik” i Parlamentet, göra rösten till Kung Triton i Den lilla sjöjungfrun eller berättarrösten i Nalle Puh… Men kanske i första hand så kan man bli en elev på någon av de teaterhögskolor (tidigare scenskolan) vi har i Sverige, eller dylikt i norden.
Skämt o sido så är Skara Skolscen en unik skola som har utbildat skådespelartörstande människor sedan 1962 och därmed en av de äldsta teaterskolorna, förutom scenskolan, i Sverige.                                                                                            

Jag trivs mycket bra här. Både på skolan och i denna lilla stad dit jag varit på väg ett par gånger tidigare. Då, på cykel och med cykelgymnasiet som mål, nu är jag här som nämnt av en helt annan anledning. Och kanske - brukar jag säga - är cyklingen, eller snarare den uteblivna cyklingen, en anledning till det… 2011 skulle jag gå upp i elitklassen och hade precis hämtat hem min dyraste och mest sponsrade cykel hittills. Jag hade en sista juniorsäsong bakom mig, en säsong som inneburit ett SM-silver i favoritdisciplinen linje. Men inte allt för många framgångar i övrigt…
Men innan jag hann sätta på hjulen på den nya blänkande hojen fick jag stora problem med smärtor i höfterna och ryggen. Jag gick på kryckor då jag skulle ha tävlingspremiär på Hammarö…
Hela den storyn skall vi inte dra här. Men jag vill bara återigen tacka dåvarande förbundskaptenen Fredrik Erikson och alltid närvarande” kommentatorn Roberto Vacci som hjälpte mig med kontakten med Idrottsläkaren Klas Östberg, som ledde till att jag fick diagnos på problemet. Som inte var nån idrottsskada utan en kronisk reumatisk sjukdom som kallas Bechterews. ( bechterews-sjukdom.se/ )
Nu fick jag lära mig att leva med den, sa läkarna, och ingen kunde/kan svara på hur det kommer arta sig, bara att det går i vågor, som skov kommer och går smärtan. Men jag tänker såhär; Jag har inte valt sjukdomen, alltså tar jag inte på mig ansvaret för den. Om den nu skall finnas i mig – så är det Den som får lära sig att leva med Mig. Och inte tvärtom!

Den bästa medicinen är dock att röra på sig, öka rörligheten i kroppen för att inte stelna till. Vilken tur det, jag hade aldrig klarat av att få ta det lugnt och stillsamt utskrivet på recept.
Jag har suggestivt trappat upp med träningen i takt med att jag under våren trappat ner på tabletter med kemiskt innehåll. Det känns braJ – på alla sätt!

Men när jag inte kunde cykla, träna och tävla som tidigare började jag fundera mer på mitt andra stora intresse; skådespeleri. Jag ägnade mer tid till detta under 2012, bl.a. ”sommarteater” och amatörteater under vår och höst. Samtidigt försökte jag hjälpa ungdomar och juniorer i klubben med träning och inför tävling. Jag var med och arrangerade landsvägs SM för veteraner strax utanför Härnösand i juli. Allt var väldigt roligt, men samtidigt jobbigt att inte kunna cykla så mycket som jag själv ville. Abstinensen var påtaglig!!
Dessutom satt jag under året med i Valberedningen i Svenska cykelförbundet. Vilket var intressant, men blev mer jobb än vad man kunde tro…
 Och nu sitter jag här i en etta på 32 kvm i Skara, mitt i min första termin vid Skara SkolscenJ vilket känns stort och inspirerande spännande! Men jag är också cykelsugen…

Jag måste få kommentera min tid i valberedningen och situationen i förbundet nu. Året för valberedningen var en tuff uppgift i det blåsiga cykelsverige som rådde under 2012 och det blåste upp rejält in mot jul då det samtidigt var som mest arbete. Ja, ni vet kanske historien med flera avhopp och många ”fighter” och ibland kanske missförstånd, ofta över nätet, men även på möten och sammanträden. Jag kunde tyvärr inte delta på förbundsmötet i mars i år p.g.a. studierna, men jag hade på känn att Valberedningens förslag inte skulle gå igenom fullt ut. Det var så många motstridiga röster ute i landet och egentligen var jag väl själv en av dem, och jag blev inte alls ledsen av att se Yvonne som nytillsatt på posten som ordförande – tvärtom! Yvonne har jag haft bra kontakt med och alltid tyckt att hon representerar cykelsporten på ett bra sätt.
Jag har nu valt att hoppa av mitt uppdrag i valberedningen, främst p.g.a. tidsbrist och skolan, men också för att jag inte kände mig helt bekväm i den valberedningen. Oförmögen att lägga veto blev jag oftast ”nedröstad” när jag själv försökte förorda eller åtminstone diskutera, just Yvonne, till exempel.

Inför 2013 har jag som mål att själv cykla lite mer. Jag är sugen på att testa långlopp på mountainbike och hoppas kunna göra ”comeback” på Billingeracet i Skövde i mitten av Maj. Vore kul att få se Axels ryggtavla ett tag, innan mastern släpper startfältet åtminstone;)
Jag får se om jag lyckas fullfölja hela cupen men räknar inte med några framskjutna placeringar direkt.. Men jag hoppas på att få uppleva tävlingsnerv igen och träffa ”gamla bekanta” och framförallt Ha kul på hjul igen!
Jag har inte vågat mig med på cykelgymnasiets träningar nån gång hittills, men trampade med Axel och Wengan till Kvänum och deras Sverigepremiär på 1:a Majloppet. Jag är nu inne på att ställa mig på startlinjen för att representera Härnösand i det alldeles nya och färska Göteborgs Girot till helgen, den 11-12 Maj. Så får vi se vad en skådespelarutbildning på Skaraslätten kan ha gjort för en cyklist från Norrland…