Cykelhistoria med Härnösands cykelklubb.

Härnösandspolisen Folke Wedin blev rikskändis efter segern i Sverigeloppet. För segraren väntade en uppmärksammad flygresa till New York där han bland annat träffade en legendarisk tungviktsvärldsmästare.

På hemmaplan var han redan idrottskändis i kraft av uppburen längdskidåkare med flera SM-medaljer och topplaceringar i Vasaloppet.

  -Men för mig och min syster var han förstas pappan. Vi var nog för små för att riktigt förstå hur duktig han var, säger sonen Krister Wedin.

Vi träffas på Sambiblioteket i Härnösand. Jag har bara hört historier om Folke Wedin. Från en tidsepok då tryckta medier skrev spaltmeter om kända idrottsmän och radions Sven Jerring i Mora direktrapporterade från Vasaloppet.

Folke Wedin föddes 1917 och växte upp i Lungviksstrand i rödaste Ådalen. Pappan var stuveriarbetare och mamma Inga, hemmafru med sex barn. Redan tidigt utmärkte Folke sig i konditionssporter. Lungor och hjärta var något utöver det vanliga.

19 år gammal (1936) började han tävlingsåka skidor för Lugnviksstrands SK. Klubben gjorde sensation i SM-stafetten i Sollefteå 1938, men diskades för att den inte tillhörde Svenska skidförbundet. Folke hade fört upp laget till sjunde plats när de plockades från tävlingsbanan.

Två år senare värvades han till hårdsatsande Brännans IF och ett lockande byggnadsjobb i Härnösand. I deras elitstall klev han snabbt fram och plockade hem SM-tecken i både lag och stafett i Sundsvall 1940. Året efter värvades han på nytt, den här gången till stadspolisen i Härnösand.

  -På den tiden rekryterade polisen idrottare med bra uthållighet. Brännans skidåkare, även Otto Högström (Peters pappa) och Gunnar Johansson, valde den yrkesvägen, berättar Krister Wedin.

I Härnösand var Folke Wedin en kändis, här med två beundrarinnor inför ett mopedrally. Foto: Kjell Jonsson, ur Örjan Leeks fotosamling

Cykelsporten fungerade mest som träning inför skidsäsongen. Då och då cyklade han de åtta milen till och från föräldrahemmet i Lungviksstrand. Men någon riktig cykelsatsning var aldrig aktuell under beredskapsåren på 1940-talet.

Efter SM i Boden 1944 (sexa, sjua och åtta på 50, 15 och 30 km) väntade mer polisutbildning och tävlandet kom då i andra hand. Inför SM på hemmaplan i Härnösand 1949 var 32-årige Folke återigen med i förhandandsnacket. Det blev stor succé med Brännans IF som bästa klubb. Ett SM Härnösandsbor än i dag pratar om.

Hjälpsamma arbetskamrater och en förstående polischef möjliggjorde tid för träning och resor till tävlingar.

-Han jobbade ofta natt och kunde träna dagtid. Det var nog nyckeln till att han kunde fortsätta sin karriär så länge. Han hade egna idéer om träningen. Det var viktigt att svettas under träningspassen. När det var varmt ute klädde han på sig mer och kom hem genomblöt av svett. Träningen var också det bästa botemedlet  mot enkla krämpor som ont i ryggen, berättar Krister Wedin.

I Vasaloppet hamnade han aldrig på pallen, men det var nära. Placeringarna åtta, sexa och två gånger fyra. Snabbaste tiden blev 5 timmar och 17 minuter med dåtidens träskidor, kläder och enkla skidspår. Dessutom i blötföre.

I 1951 års upplaga hade Folke vinstchans.

Folke och Mora-Nisse Karlsson var loss. Folke var den mest dragvillige och de hade skapat en lucka till sista kontrollen i Eldris, milen innan målet i Mora.. Som Brännaåkare fick han ingen Moraservice inför den sista milen. Men en okänd person erbjöd vätska i tron att det var sockervatten.

Men magen vred om, Folke spydde och han fick släpa sig i mål som fyra. I efterhand har det spekulerats om att flaskan var ”preppad”. Ingen annan än Mora-Nisse skulle vinna. Mora-Nisse själv erkände efteråt att han tvingades släppa Wedin i ett motlut. Men plågade sig i kapp.

-För oss i familjen berättade han att det definitivt inte var sockervatten som han fick i sig, fortsätter Krister Wedin.

I radiointervjun efteråt med Sven Jerring var det inga bortförklaringar. Folke förklarade att han fick en trötthetsperiod och att han borde varit bättre förberedd med servicen under loppet. Men han var den som satte färg på loppet, det var alla överens om.

Tätgruppen i Sverigeloppet med Folke Wedin. Året är 1952.

Sverigeloppet på cykel var ett stort medialt jippo som drog miljonpublik under de 190 milen från Haparanda till målet i Ystad.

Med helt nya idéer ungefär som mästarnas mästare. 50 utvalda deltagare från olika sporter; brottare, orienterare, skidåkare, roddare och även en stjärnkock stod på startlinjen i Haparanda, 1952. Flera stora idrottsprofiler antog utmaningen till exempel boxaren Olle Tandberg och löparstjärnan Arne Andersson.

Folke tackade snabbt ja till erbjudandet om att delta. Direkt efter skidsäsongen väntade långa 20-milaturer från Härnösand upp till Ådalen, via Sollefteå, Graninge. Viksjö och hem igen.

Notera att deltagarna inte fick använda lättare smalhjuliga racercyklar. I princip handlade det om tvåväxlade standardcyklar av märket Husqvarna som kunde köpas av vem som helst.

Det enda som var tillåtet att ändra var byte till tävlingspedaler med tåclips som stabiliserade skon mot pedalen.

Folke Wedin arbetade som polis under många år. Här tillsammans med kollegan Karl-Hugo Jonsson, fruktad fotbollsmålvakt i IF Älgarna. Foto: Kjell Jonsson, ur Örjan Leeks fotosamling

Startfältet indelades i grupper och det gällde att skapa bra harmoni så att alla hjälptes åt att hålla farten. Det berättas att Folke snabbt blev lagkapten och att han i början sköt på de svagaste i uppförsbackarna. Men efter några etapper valde han att bara samarbete med den nästa starkaste, Nisse Wallner.

Kampen som segern kom att stå mellan Folke Wedin och honom inför den sista lätta etappen mellan Kristianstad och Ystad. Det blev spurtuppgörelse och i mål skiljde det endast 0,2 sekunder efter 1845 kilometers cyklande med sju etappmål.

Segern var frukten av en genomtänkt taktik från Folke Wedin, men givetvis med styrka, energi och en stark vilja. Wedin åkte i ledartröja under hela loppet som blev mycket tufft med regn och motvind.

-Man fick inte åka gratis en enda meter sedan man lämnat Luleå. Det har varit att ge det mesta för vartenda tramptag och en så envis motvind har jag inte trott varit möjligt. Det har ju blåst emot praktiskt tagit i sju dagar, förklarade Folke Wedin under segerintervjun.

Segercykeln fick sonen Krister ta över och användes flitigt under skolåren.

Under veckan i New York fick Folke skaka hand med tungviktsvärldsmästaren Jack Dempseys under ett besök på hans restaurang på Broadway. Foto: Privat

Segerns sötma till vinnaren blev flygresan från Bromma till New York, en oförglömlig resa. Ombord på planet fanns bara fyra passagerare och åtta i besättningen.

-Så ompysslad har nog pappa aldrig varit i hela sitt liv, säger Krister Wedin.

I familjen urklippsbok som redigerats av Västernorrlands Allehandas och Tidningen Ångermanlands tidigare sportchef Olle Larsson, tidigare granne Krister Wedin, ägnas flera sidor åt USA-äventyret. Den rundade också av Folke Wedins långa idrottskarriär.

På plats i New York väntade Stockholmstidningen och Aftonbladets korrespondenter som också ordnat med det fulltecknade programmet från tidig morgon till sena kvällar.

Upp i skyskrapan Empire State Building men tyvärr dålig utsikt på grund av regn och dimma, kan vi läsa i ett urklipp.

Påskshow i Radio City Hall, heldags besök hos poliskollegorna i New York-polisen och även FBI, bilresa till Washington med visit hos svenska ambassaden och Capitolium.

Men Folke var inte imponerad av New Yorks tunnelbana. Stockholms höll bättre kvalité, tyckte han.

Däremot mötet med tungviktsvärldsmästaren på Jack Dempseys restaurang på Broadway och ett överraskande telefonsamtal från kusinen i Denver, Colorado som journalisterna lyckats spåra upp.

Stålfarfar träffade Folke Wedin i samband med Sverige loppet några år efter hans seger. Folke hade ordnat med övernattning i polishuset på Stora Torget (idag konsthallen). Foto: Kjell Jonsson, ur Örjan Leeks fotosamling

Det blev ytterligare två Sverigelopp, men båda utan att nå målet. Året efter segern krockade han under en träningstur med en polisbil i Högsnäsbacken, 1,5 mil söder om Härnösand.

Några kolleger hade stannat till för att heja på sin välkände kollega. Men Folke bländades av solen och brakade in i polisbilen. Det blev hjärnskakning, ambulanstransport, sjukhusvistelse och inget Sverigelopp.

Året efter, 1954, var Folke i sitt livs cykelform och presterade bra resultat under våren. Han hade värvats till Kramfors IF som hade ett stjärnstall med landslagscyklisterna Roland Ström och Harry Svedin.

Sverigeloppet började bra och han låg i topp innan olyckan på nytt var ett faktum. En medtävlare vinglade till och störtdök mot asfalten strax innan etappmålet i Umeå. Folke hade ingen chans att väja undan och landade på huvudet även han. Tog sig upp på cykeln men cyklade åt fel.

Tävlingsläkaren konstaterade en ny hjärnskakning och det var bara att ge upp. En otröstlig Wedin fick stanna på Umeå sjukhus med en spricka i skallbasen.

Men Folke insåg snabbt att cykelsatsningen med långa resor och tävlande även utomlands inte gick ihop med familjens livspussel. 36 år gammal valde han att sluta sin elitsatsning. De båda krascherna fanns också med i beslutet. I fortsättningen tävlade han mest för att hålla igång. Bland annat i polisens årliga riksmästerskap med många topplaceringar.

-Han fortsatte att träna regelbundet, en livsstil som han höll på med ända upp i åren, minns Krister Wedin

Folke Wedin gick bort i december 2010, 93 år gammal.

                                                                                       Text: Ola Thelberg

Sonen Krister Wedin visar familjens urklippsbok som sammanställts av Olle Larsson, tidigare sportchef. Foto: Ola Thelberg

Fakta Sverigeloppet

Detta propagandalopp för att demonstrera cykelns användbarhet som fortskaffningsmedel kördes på 2-växlade brukscyklar från Husqvarna Vapen.  

Loppet genomfördes under sju dagar 10 gånger åren 1951-1964 mellan Haparanda och Ystad. Bara 50 man fick starta.

Expressens legendariske chefredaktören Carl-Adam Nycop gjorde Stålfarfar till en nationell superkändis. Särskilt gäller detta det första Sverigeloppet 1951 då Stålfarfar vägrades starta på grund av sin ålder 66 år. Han tog kortare raster än de normala deltagarna i loppet och låg på så sätt först hela tiden.

Priserna i loppet verkar väl tilltagna. Segraren fick 5 000 kr kontant, tvåan 3 000 kronor och trean 1 000 kronor. Alla som fullföljde loppet fick 200 kronor kontant och dessutom behålla sin cykel. I dagens penningvärde skulle det utgjort cirka 80 000 kronor till segraren.

I 1952 års upplaga sponsrade dessutom SAS med flygresor till de tre bästa.

2021 återupptogs Sverigeloppet på initiativ av OS-guldmedaljören Bernt Johansson. Sedan kom pandemin och loppet upphörde.

Mer att läsa:

HCK historia - Härnösands cykelklubb - KlubbenOnline